En lista med tack!!!

Nu har vi fått hyllningar så vi nästan blir generade. Nu vill vi också hylla några som faktiskt är helt oumbärliga för att vi överhuvudtaget kan tävla och få denna silvermedalj.

Tack till:

Martin & Servera : som försett oss med träningsråvaror och glada hejarop. Speciellt tack till Weronica Eklund & Christina Gezelius

Lantmännen: vår ständige partner i detta projekt. Speciellt tack till Peter Skoog & Cecilia Ceder

Arla : ständig partner dom också. Speciellt tack till Inger Myresten & Monica Sander och tack för att det fanns Arlamjölk i Tyskland

Ergofokus : Ni är helt underbara. Vi älskar Er Sara Lunggren & Björn Bok

Hallins : Tack Tommy Hallin, för att du alltid fixar de bästa vagnarna till oss

Ocay : Tack Maryam Yalcintas, för att du hållit oss välklädda

Ipinium : Vi använde Era fantastiska bleck & galler, och var nog först med det i OS sammanhang. Slog mycket väl ut. Riktar ett speciellt tack till Andreas Forström

Tack till alla våra kommuner. Karlstad, Ljungby, Huddinge & Gislaved. Utan Er medverkan går det  inte, för då skulle vi inte kunna träna överhuvudtaget

Tack till First Hotel Billingehus för lånet av Martin Karlsson

Tack Benny Örtbrant för all hjälp med våra grönsaker. Du är bäst

Tack Sodexo transport för fantastisk service under tävlingsveckan. Speciellt stort tack till Micke Hollsten och Christer Ljunggren

Tack till Even Bakke för närings & kostnadsberäkningar. Då var du ju med på ett hörn iallafall

Tack till Tina McLeod för sin fantastiska insats under vår tävlingsdag

Tack till Helena Bäckman & Padma Lavigne för assistans vi lastningen av utrustning och råvaror i Sverige

Extra stort tack till personalen på Restauran Mättpunkten, Gisle Skolrestaurang, Mariebergsskolan Restaurang Eken, köket First hotel Billingehus & Kungshögskolan i Ljungby. Ni var fantastiska i ert sätt att hjälpa oss på varje träningsevenemang. Ni har också sett till att driften har fungerat under den veckan vi varit borta.

Tack till alla som kom och testade vår mat och fyllde i utvärderingarna. Ni har hjälpt oss jättemycket

Tack till alla våra respektive fruar, sambos, barn och äkta män, som står ut med att vi är borta både vardagskvällar & helger. Ni har alla fått dra ett jättelass sedan augusti. Stödet hemifrån betyder allt!

Tack till alla som stöttade oss på plats på tävlingsdagen. Ni var GRYMMA med Era hejarramsor. Extra tack till Kurt, Juanita & gänget på Fazer. Vi håller tummarna idag!!!

Tack Ingela Eriksson & PROJF Consulting, för att Ni hjälper mig att hålla reda på vår ekonomi

Ett gigantiskt tack till ALLA Er ute i de offentliga köken som stöttat, hejat, skickat hälsningar och pushat oss framåt. Vi är Ni. Vi är Ert lag. Vi är representanter för Sveriges största lunchkedja.

All media som hjälpt oss att synas. Smålänningen, SVT småland, SVT jönköping, Radio Kronoberg, NWT, VF mfl. Ni hjälper oss med att nå ut med projektets syfte. Att höja statusen på vårt yrke och få hemmen att se att det faktiskt jobbar kockar på våra skolor/förskolor

ETT STORT ICKETACK TILL TV4, AB, Expressen, SvD, DN & Metro som jobbar hårt på att konstant ignorera oss, trots ständiga pressmeddelanden. Hade jag skrivit om missförhållanden i vårt kök, hade Ni säkert varit på plats per omgående. Alltid svårt att uppmärksamma positiva saker!!!

Har jag glömt någon så ber jag om ursäkt. Inte lätt att komma ihåg precis ALLA man haft att göra med i ett sådant här jätteprojekt.

Nu är det hög tid att packa det sista, innan det är dags att bege sig mot Stockholm igen!!!

Fått frågor om vad vi serverade. Lägger upp vår matsedel och fler bilder här på bloggen så fort jag hinner.

TACK!!!

PS.
Har även fått förfrågningar av en del om huruvida vi kommer att göra gästspel och annat framöver. Självklart kommer vi att göra det!! Kontakta mig för en offert. DS

Nu börjar det bli skarpt läge!!

Då var träningarna över!!! Nu har vi gjort vad vi kunnat. Optimalt träningsupplägg från vår sida, med de förutsättningar vi har. Genom att lägga alla träningsevenemang under hösten, så har vi iallafall fått relativt täta träningar. Fredagen-lördag var vi här på Mättpunkten, Annerstaskolan. Ingen servering utan endast träning och finslipning. Kanske den värdefullaste träningen av alla. Lördagen körde vi ett direkt genrep. På tid, med fullt antal portioner. Gick grymt bra, och nu har vi den tidsmässiga marginal vi vill ha inför OS. Vi hade en timme tillgodo och det känns som ett minimum att ha detta. Sista timmen i OS bör ju gå åt för att förbereda själva serveringen. Här har vi brustit tidigare.

 Väldigt nöjd med jämnheten i menyn. Finns ingen riktig topp, utan alla håller enormt hög kvalitet. Tror det är en styrka. Vår vegetariska rätt, den karljohanfyllda kroppkakan med brynt kål, tror jag inte har någon motsvarighet i detta OS. En av det godaste maträtter jag ätit överhuvudtaget, och min favorit i menyn.

Vi har exponerat det mesta under våra träningsevenemang ute i kommunerna, men vi har givetvis några ess kvar i rockärmen som vi drar fram under tävlingen. Vi håller överhuvudtaget en lägre profil inför detta OS, än vad vi gjorde inför VM.Vi litar hårt på att vår mat skall räcka långt, men hur långt spekulerar vi inte i.

Vi har inte heller brytt oss om att studera våra motståndare överhuvudtaget. Skall vi vinna vår tävlingsdag, och nå guldpoäng, så skall vi fokusera på vad vi själva måste göra, och inte bry oss om vad våra motståndare gör.

Känns dock som vi har en urstark meny, och dessutom en laganda som känns unik. Vi är ett lag med väldigt runda kanter, och vi är i ordets sanna mening ett lag. Ingen fixstjärna som briljerar, utan fyra kockar som jobbar stenhårt för varandra. Precis som man gör i skolköket.

Vi vet att vi får ned många supportrar till Erfurt. Vi är ju slutsålda sedan lång tid tillbaka. Dessutom känner vi ju stödet från skolköken i Sverige. Vi skall rapportera på alla tänkbara medier, så Ni alla kan följa oss. På denna blogg skall jag försöka uppdatera varje kväll, så ni får helt färska rapporter hela tiden. Räkna dessutom med livesändningar via facebook.

Vi skall givetvis passa på och tacka våra sponsorer, som sett till att vi nu faktiskt kan åka iväg till Erfurt. Lantmännen, Martin & Servera, Arla, Ipinium Ergofokus, Ocay & Hallins har hela tiden funnits där och stöttat oss. Vill faktiskt även nämna mitt eget företag M & H Bäckman AB, som återigen kommer att pytsa in pengar där sponsringen ej räcker till. En sak är klar. TSSR är ingenting man tjänar pengar på!!! Däremot får man minnen som är guld värda!!!!
Nedan ser Ni Inger Myresten från Arla som dök upp under lördagen och nyfiket gick runt o pratade med laget. Självklart kommer hon till Erfurt!!!

Dessutom tackar vi våra kommuner och skolor, som också ställt upp på ett föredömligt sätt, och hjälpt oss med ledighet, resor och annat smått & gott.

Nu blir det en arbetsam vecka, där jag ägnar tiden åt att planera in min frånvaro på enheten, samt att packa de vagnar som skall hämtas härifrån för transport till Erfurt. På lördag åker hela laget till Gislaved för att övervaka slutpackningen därnere. På måndagen bär det av ner till Grönsakshallen för inköp av grönsakerna till tävlingen. Onsdagen den 19 oktober åker vi ner till Erfurt och den 24 tävlar vi.

                       Som slutbild för dagens inlägg ser Ni den FANTASTISKA kroppkakan.

På återhörande när ni minst anar det!!!!

Dagen efter kvällen före...!!

Ligger nu på hotellrummet och försöker sammanfatta alla intryck från gårdagen. Jätterörigt i huvudet är det. Var så otroligt intensivt, att kroppen fortfarande är inställd på högvarv. Kommer att ta tid att komma ned & landa i vardagen igen. Skall dock försöka rekapitulera tävlingsdagen någorlunda, med hjälp av lite bilder. Vi lämnade hotellet på morgonen. Micke Hollsten från Sodexo, kom med lastbilen vid 0430, och iväg till mässan och tävlingsköket. Avlastning och sedan väntan på att få köra in grejerna i köket. Vi hade även en vagn med dekorationer, som Helena skulle använda sig av när hon skulle ordna en trevlig matsalsmiljö. Hon fick inte kommunicera med laget efter 0700. Det är även hon som tagit dessa bilder.

Medan man väntar på tävlingsstart, får man gå in och ställa iordning vagnar och utrustning, så att man får den ordning man vill ha i köket. Utrustning man inte tänker använda, ställs åt sidan. Sedan görs en kontroll av kökets inventarier med en person som är ansvarig för den biten. Därefter möte med domarna. Då är klockan omkring 0645. Info och mis -en-placekontroll. Här hade vi gjort ett par mindre missar med datummärkning, som renderade i minuspoäng. Irriterande, men inget att göra åt...

Därefter kommer en maskinansvarig och demonstrerar ugnar och all annan utrustning. Denne herre finns sedan med i köket under hela tävlingen, så att inte utrustningsproblem skall resultera i tappad tid. Därefter sparkar tävlingen igång...

Alla jobbar oerhört fokuserat, och det är jätteviktigt inledningsvis. Man vill följa sitt tidsschema, och gärna skaffa sig ett litet försprång, så att man hinner ställa om till servering i god tid. Kan vara nog så svårt, med fyra domare som smyger runt en hela tiden. Gäller att ha is i magen och inte låta sig bli störd eller psykad. Man tog oss nog för lite buttra till humöret, men när man går in i tävlingsmode, är man ju inte direkt någon muntergök. Släpper dock alltefter dagen går.

Helena dekorerade upp serveringsvagnarna med kommunflaggorna, boken "Swedish School Meal safari" samt svenska flaggan. ...

Här ser vi att Huddinge och Gislaved fick dela vagn, tillsammans med lite vackert rotselleri och en läcker brysselkålstock. Någon som sett sådana förut?? Jättedekorativa:))

       Ledordet i ett tävlingskök är kommunikation, kommunikation och åter kommunikation....

Serveringen i full gång, och det var kul att se att våra första gäster var svenska. Liselotte Bonthelius med sällskap, fick första portionerna:))

Serveringen gick otroligt bra.Vi var slutsålda i förväg, och det skulle innebära 150 ätande. På grund av dålig kontroll från arrangörshåll, så fick vi nog 200 ätande. Salladen och soppan räckte precis, även om vi fick kasta om lite i utbudet (precis som man får göra i skolrestaurangen...flexibilitets löser problem). Laxen och lammet hade strykande åtgång. Potatis, ris och potatisrullen åts det väldiga av. 20 portioner vegetariskt nästan exakt som väntat. För mig var det lite extra kul att min kobba denna dag, var totalt överlägsen alla andra serveringar jag gjort med den. Blev perfekt. Evens cheesecake var dock den rätt, som blev den stora snackisen, och älskades av alla. Var tydligen en väldigt udda historia för många från beneluxländerna.

Vid två var serveringen över. En timme på oss att röja. Klockan tre skulle nästa tävlingsgäng in, så det var bråttom. Därefter blev det möte med domarna, som gav feedback. Vi hade ju förbättrat oss avsevärt sedan OS, och den info vi fick nu, kommer garanterat vara det som för oss till OS guld i Erfurt 2016. Nu vet vi var vi begick misstag. Nu skall det slipas på detta. Vi kommer att göra ett delvis nytt upplägg till OS, med fler stängda träningar förutom de öppna. Massor av ideér har redan dryftats mellan lagmedlemmarna.

Efter tävlings följde en lååååång väntan. Vi valde att hänga kvar på mässan och vänta. Hade vi åkt tillbaka till hotellet, hade man nog aldrig kommit därifrån igen. Prisutdelningen skulle börja sju. Alla med anknytning till vårt lag var på plats. Vår kategori ropades upp strax efter åtta. Piva Culinary Team, våra motståndare denna dag, ropades upp och fick bronspoäng. Därefter kom vi, och ropades ut som silverpoäng. Vi vann vår dag, och det var oerhört skönt. Trodde jag skulle känna besvikelse över silvermedaljen, då vi åkt dit för guld. men icke. Blev gråtfärdig av lycka. Vi skolkockar har nu ett OS och ett VM silver. Svårt att hävda att vi i vårt yrke inte är "riktiga" kockar längre. Vi kan dessutom servera den mat vi tävlade med, i våra skolor. Det är med stolthet jag säger detta. Vi tävlar med den typen av mat, vi ger våra gäster i skolan, och vår salladsbuffé på tävlingen, kunde lika gärna ha varit serverad på Mättpunkten en måndagsmorgon. Det är det som är det unika med TSSR, och det är det konceptet vi ALDRIG tänker ändra. Vi SKALL vinna med mat vi kan stå för, och som vi kan servera till 200, 300, 500 eller 1000 gäster.

Jag ville ha en ensam bild på vår Johan. mannen med tidernas största hjärta, och med en enorm ödmjukhet. Att vara reserv är ingen dans på rosor. Du måste kunna alla rätter. I tävling skall du diska, hålla rent åt fyra galna kockar. Du skall ha koll på serveringen och att sallader kommer ut, men du får inte involvera dig någonting i matlagningen. För att klara detta krävs en stor människa. Johan Ederström är en sådan människa, och dessutom en fantastisk kamrat.

Cecilia Ceder från Lantmännen, här omgiven av laget, är en annan huvudfigur i TSSR. Varit med från början, och är en fantastisk kvinna. Cecilias, och lantmännens, engagemang i TSSR är av guldkvalitet. Det gäller alla våra sponsorer. Vi har en liten, men naggande god, sponsorskara bakom oss. Så vill vi ha det. Vi tackar alla. Lantmännen, Martin & Servera, Ergofokus, Arla & Ocay. Utan Er hade vi INTE kunnat genomföra detta. Jättetack även till Sodexo transport, med giganten Michael Hollsten i spetsen. Han och hans andra chaufför Christer Ljunggren, skötte transporten med fullständig perfektion. Lita på att dom får uppdraget till Erfurt också. Ett extra tack till vår Martin & Serverasäljare Weronica Eklund också. Hon har varit en klippa i uppdraget, att förse oss med råvaror.

                                                 Even och hans älskade Anna- Malin

              Min dotter Gabrielle i samspråk med ytterligare en representant för Lantmännen

                           Hela sponsorgänget samlat för middag på Restaurang la Lorraine

                                                                  Helena & Cecilia:))

Barbro skiner alltid som sola i Karlstad, och i hennes sällskap lider man aldrig  

              Tommy Hellsten, min magnifike rektor, var i sitt esse. Alla skolor i Sverige borde ha en Tommy som rektor. Här ihop med ytterligare en Lantman;)

          Björn Bok från Ergofokus, hade Johan till Bordet, och sämre kan man ju ha. Dessa log ikapp.

Avslutningsvis vill jag bara säga. Trots att jag nu umgåtts väldigt intensivt med mina lagkamrater, så känner jag mig inte det minsta trött på dom. Vi är som en familj. Vårt lag är en perfekt kombination av olika personligheter med en sak gemensamt. Ett väldigt stort hjärta. Avslutar detta mastodontinlägg med fyra bilder som verkligen visar den känsla vi har i TSSR

Fotnot : Notera den lilla tjejen nere till vänster. Lyndons lilla dotter Hedda, som också ville vara med och kramas:)))