Dagen efter kvällen före...!!

Ligger nu på hotellrummet och försöker sammanfatta alla intryck från gårdagen. Jätterörigt i huvudet är det. Var så otroligt intensivt, att kroppen fortfarande är inställd på högvarv. Kommer att ta tid att komma ned & landa i vardagen igen. Skall dock försöka rekapitulera tävlingsdagen någorlunda, med hjälp av lite bilder. Vi lämnade hotellet på morgonen. Micke Hollsten från Sodexo, kom med lastbilen vid 0430, och iväg till mässan och tävlingsköket. Avlastning och sedan väntan på att få köra in grejerna i köket. Vi hade även en vagn med dekorationer, som Helena skulle använda sig av när hon skulle ordna en trevlig matsalsmiljö. Hon fick inte kommunicera med laget efter 0700. Det är även hon som tagit dessa bilder.

Medan man väntar på tävlingsstart, får man gå in och ställa iordning vagnar och utrustning, så att man får den ordning man vill ha i köket. Utrustning man inte tänker använda, ställs åt sidan. Sedan görs en kontroll av kökets inventarier med en person som är ansvarig för den biten. Därefter möte med domarna. Då är klockan omkring 0645. Info och mis -en-placekontroll. Här hade vi gjort ett par mindre missar med datummärkning, som renderade i minuspoäng. Irriterande, men inget att göra åt...

Därefter kommer en maskinansvarig och demonstrerar ugnar och all annan utrustning. Denne herre finns sedan med i köket under hela tävlingen, så att inte utrustningsproblem skall resultera i tappad tid. Därefter sparkar tävlingen igång...

Alla jobbar oerhört fokuserat, och det är jätteviktigt inledningsvis. Man vill följa sitt tidsschema, och gärna skaffa sig ett litet försprång, så att man hinner ställa om till servering i god tid. Kan vara nog så svårt, med fyra domare som smyger runt en hela tiden. Gäller att ha is i magen och inte låta sig bli störd eller psykad. Man tog oss nog för lite buttra till humöret, men när man går in i tävlingsmode, är man ju inte direkt någon muntergök. Släpper dock alltefter dagen går.

Helena dekorerade upp serveringsvagnarna med kommunflaggorna, boken "Swedish School Meal safari" samt svenska flaggan. ...

Här ser vi att Huddinge och Gislaved fick dela vagn, tillsammans med lite vackert rotselleri och en läcker brysselkålstock. Någon som sett sådana förut?? Jättedekorativa:))

       Ledordet i ett tävlingskök är kommunikation, kommunikation och åter kommunikation....

Serveringen i full gång, och det var kul att se att våra första gäster var svenska. Liselotte Bonthelius med sällskap, fick första portionerna:))

Serveringen gick otroligt bra.Vi var slutsålda i förväg, och det skulle innebära 150 ätande. På grund av dålig kontroll från arrangörshåll, så fick vi nog 200 ätande. Salladen och soppan räckte precis, även om vi fick kasta om lite i utbudet (precis som man får göra i skolrestaurangen...flexibilitets löser problem). Laxen och lammet hade strykande åtgång. Potatis, ris och potatisrullen åts det väldiga av. 20 portioner vegetariskt nästan exakt som väntat. För mig var det lite extra kul att min kobba denna dag, var totalt överlägsen alla andra serveringar jag gjort med den. Blev perfekt. Evens cheesecake var dock den rätt, som blev den stora snackisen, och älskades av alla. Var tydligen en väldigt udda historia för många från beneluxländerna.

Vid två var serveringen över. En timme på oss att röja. Klockan tre skulle nästa tävlingsgäng in, så det var bråttom. Därefter blev det möte med domarna, som gav feedback. Vi hade ju förbättrat oss avsevärt sedan OS, och den info vi fick nu, kommer garanterat vara det som för oss till OS guld i Erfurt 2016. Nu vet vi var vi begick misstag. Nu skall det slipas på detta. Vi kommer att göra ett delvis nytt upplägg till OS, med fler stängda träningar förutom de öppna. Massor av ideér har redan dryftats mellan lagmedlemmarna.

Efter tävlings följde en lååååång väntan. Vi valde att hänga kvar på mässan och vänta. Hade vi åkt tillbaka till hotellet, hade man nog aldrig kommit därifrån igen. Prisutdelningen skulle börja sju. Alla med anknytning till vårt lag var på plats. Vår kategori ropades upp strax efter åtta. Piva Culinary Team, våra motståndare denna dag, ropades upp och fick bronspoäng. Därefter kom vi, och ropades ut som silverpoäng. Vi vann vår dag, och det var oerhört skönt. Trodde jag skulle känna besvikelse över silvermedaljen, då vi åkt dit för guld. men icke. Blev gråtfärdig av lycka. Vi skolkockar har nu ett OS och ett VM silver. Svårt att hävda att vi i vårt yrke inte är "riktiga" kockar längre. Vi kan dessutom servera den mat vi tävlade med, i våra skolor. Det är med stolthet jag säger detta. Vi tävlar med den typen av mat, vi ger våra gäster i skolan, och vår salladsbuffé på tävlingen, kunde lika gärna ha varit serverad på Mättpunkten en måndagsmorgon. Det är det som är det unika med TSSR, och det är det konceptet vi ALDRIG tänker ändra. Vi SKALL vinna med mat vi kan stå för, och som vi kan servera till 200, 300, 500 eller 1000 gäster.

Jag ville ha en ensam bild på vår Johan. mannen med tidernas största hjärta, och med en enorm ödmjukhet. Att vara reserv är ingen dans på rosor. Du måste kunna alla rätter. I tävling skall du diska, hålla rent åt fyra galna kockar. Du skall ha koll på serveringen och att sallader kommer ut, men du får inte involvera dig någonting i matlagningen. För att klara detta krävs en stor människa. Johan Ederström är en sådan människa, och dessutom en fantastisk kamrat.

Cecilia Ceder från Lantmännen, här omgiven av laget, är en annan huvudfigur i TSSR. Varit med från början, och är en fantastisk kvinna. Cecilias, och lantmännens, engagemang i TSSR är av guldkvalitet. Det gäller alla våra sponsorer. Vi har en liten, men naggande god, sponsorskara bakom oss. Så vill vi ha det. Vi tackar alla. Lantmännen, Martin & Servera, Ergofokus, Arla & Ocay. Utan Er hade vi INTE kunnat genomföra detta. Jättetack även till Sodexo transport, med giganten Michael Hollsten i spetsen. Han och hans andra chaufför Christer Ljunggren, skötte transporten med fullständig perfektion. Lita på att dom får uppdraget till Erfurt också. Ett extra tack till vår Martin & Serverasäljare Weronica Eklund också. Hon har varit en klippa i uppdraget, att förse oss med råvaror.

                                                 Even och hans älskade Anna- Malin

              Min dotter Gabrielle i samspråk med ytterligare en representant för Lantmännen

                           Hela sponsorgänget samlat för middag på Restaurang la Lorraine

                                                                  Helena & Cecilia:))

Barbro skiner alltid som sola i Karlstad, och i hennes sällskap lider man aldrig  

              Tommy Hellsten, min magnifike rektor, var i sitt esse. Alla skolor i Sverige borde ha en Tommy som rektor. Här ihop med ytterligare en Lantman;)

          Björn Bok från Ergofokus, hade Johan till Bordet, och sämre kan man ju ha. Dessa log ikapp.

Avslutningsvis vill jag bara säga. Trots att jag nu umgåtts väldigt intensivt med mina lagkamrater, så känner jag mig inte det minsta trött på dom. Vi är som en familj. Vårt lag är en perfekt kombination av olika personligheter med en sak gemensamt. Ett väldigt stort hjärta. Avslutar detta mastodontinlägg med fyra bilder som verkligen visar den känsla vi har i TSSR

Fotnot : Notera den lilla tjejen nere till vänster. Lyndons lilla dotter Hedda, som också ville vara med och kramas:)))

Avresevecka!!!

Ny vecka efter en helg med ömsom vila och ömsom jobb. Mycket som skall pusslas ihop innan avresa. I fredags begav jag och frugan oss iväg till grönsakshallen Sorunda. Vi har ju en matsalsmiljö och en serveringslinje som måste pyntas lite när vi tävlar. Vi blev runtvisade av hedersknyffeln Benny Örtbrant, och fick ihop en bur med hållbara och vackra produkter, som förhoppningsvis skall förgylla våra serveringsvagnar i Luxemburg.

På lördagen tog jag mig iväg till jobbet vid sex på morgonen och ägnade förmiddagen åt att packa utrustning och annat som vi skall ha med oss. Lyndon har också packat vagnar på Gisle, så vår transportbil får göra två stopp, innan den beger sig iväg ner mot Luxemburg

Gäller att ha allt på plats nu. Finns inget utrymme för misstag, och det vi missar att ta med oss, får vi klara oss utan.

Givetvis är det inte bara VM som måste planeras. Mättpunktens dagliga drift måste också planeras, och där har jag nu lagt Martin & serveraordrar fram till den 1 december. Även julbordsprodukterna är bokade till den 11 & 15 december. Mitt i allt detta har jag också gjort färdigt föreläsningen till Umeå (4:de december) samt materialet till utbildningen i Arvika 8-10 december.

Har även börjat titta lite närmare på terminsuppstarten 2015 och där ligger matsedlar för veckorna 2-4 helt klara.

Vi har även ett vernissage att planera i Mättpunktens matsal (preliminärt den 15 januari) och dessutom har jag ett hedersuppdrag att utföra åt Arla, under årets första månader. Dessutom rullar ju mitt åtagande i Ronneby på under VT15. Utbildningar i Dals-Ed och föreläsning i Askersund är också på tapeten under februari, så nog finns det att göra alltid:)

Nu är det dock VM som gäller, och det innebär att fr.o.m torsdag, så är det endast fullt fokus på tävlingen. Åker då ner tillsammans med Barbro från Arlanda. Resten av gänget åker från Göteborg, och vi sammanstrålar sedan på Kastrup, för fortsatt gemensam resa till Luxemburg. Första kvällen där, har ingenting inplanerat. För egen del, innebär det en väldigt tidig kväll i säng. Gäller att ta varje möjlighet till vila.

Kommer att försöka rapportera dagligen, så att alla kan hålla koll på vad som händer och sker.
Vi kommer även, under vecka 48, att ha hand om instagramkontot "skolkockarna". Innebär också lite liverapportering och bildmaterial. Självklart så lär det bli inlägg på de flesta av medlemmarnas fb sidor, på lagets fb sida

 https://www.facebook.com/#!/pages/Team-Swedish-School-Restaurants/322218754570998

samt på Twitter.

Nu är det dags att fortsätta med dagens arbete. Har plussamtal med rektor Tommy Hellsten om en timme. Självklart kommer denne mattokige rektor att åka ned till Luxemburg för att stötta laget på plats. Snacka om att han ger hundra för sin skolrestaurang. Åker ner tillsammans med frugan. Vi hoppas givetvis på fler representanter från våra fem kommuner.

Ha det så gott och på återhörande

Träningsläger med TSSR 7-8 #movember

Onsdagkväll, och ytterligare en lång dag till ända. Mycket nu, som man brukar säga. Skall man vara borta från enheten i en vecka, så är det mycket som skall planeras. För mig är det lite extra knepigt, för veckan efter VM, så skall jag till Umeå och föreläsa. Direkt därefter, skall jag hålla en tredagars utbildning i ett seniorboendekök i Arvika. Gäller alltså att ha alla bitar på plats.

TSSR:s alla bitar föll definitivt på plats under helgen som gick Vi hade ju träningsläger på Annersta, och oj vad bra det gick. Tiden vi gjorde på lördagsträningen var remarkabel, och allt ser väldigt bra ut inför VM. Maten vi lagade, fick Annerstaskolans barn mumsa i sig under måndagen och tisdagen. Inte dumt med VM mat till skollunch vill jag lova. Evens efterrätt håller jag dock på till julbordet

Huddinges kostenhet, Nathalie Noboa & Annika Wensing-Stjerngren, har ju suttit med det otacksamma uppdraget att näringsberäkna vår meny. Dom har dock gjort det med den äran, och nu är även den lilla, men ack så viktiga, detaljen avklarad. Givetvis poserade man glatt ihop med laget. Underbart med den stöttning vi fått, och får av Huddinge Kommun. Ja, inte bara Huddinge, förresten. Alla fem kommunerna som är involverade i detta projekt, har ställt upp på ett föredömligt sätt:) Vill rikta ett lite speciellt tack till Helené Gustafsson. Evens chef på Måltid Norra Hisingen. Ditt telefonsamtal och ditt "lycka till" var mycket uppskattat av mig OCH laget, och det känns skönt att veta att vi har Er stadsdel i ryggen när vi tävlar.

             Här nedan följer nu ett bildsvep från fredagens och lördagens träning. Håll till godo

Johan är ju en hejare på att prata. Som reserv har han gott om tid att vandra omkring och muntra upp oss andra i laget med sina små underfundigheter. En underbar kille att ha i laget. Solsken i köket, helt enkelt....

                                  Barbro är alltid fullt fokuserad på sin rätt, och så även här:)

      Johan hamnade även hos mig för en pratstund, och man kan väl gissa att ämnet var musik....

                             ....och se här, vad glad och på gott humör jag blev av den diskussionen:)

 Even spanar efter bättre tider. Iklädd sin nya slokmustasch, så gjorde han sin bästa tillagning hittills:) Att hela laget nu är elegant mustaschprydda har sin förklaring i, att vi valt att delta i #movember. Mustascher mot prostatacancer.

                                                      Känns bilden igen....Johan pratar:)

                          Mamma och Pappa pratar om hur man skall hålla reda på alla barnen;)

                                                               Even grymt fokuserad!

Lyndon var helt fenomenal denna helg, och är en ruskigt säker kock. Lammet denna gång var ÄNNU mörare och smakrikt än vanligt. Blev en jättehit bland barnen på måndagen:)

                       Barbro tar i så det knakar, när hon gör sin superläckra Wasabiremoulad....

                             Man kan ana att Herr Ederström känner sig en smula segersäker:)

Det som kännetecknar TSSR årgång 2014 ÄR matglädje. Vi har fruktansvärt kul tillsammans i köket, och trivs oerhört bra ihop. Ingen soloshow, ingen fixstjärna, utan fem väldigt glada skolkockar, som verkligen jobbar som ett LAG. Tror att detta kommer att ta oss väldigt långt i tävlingen. Det finns utrymme att göra en miss, eller halka efter i sitt tidsschema, för man kan då vara säker på att någon steppar in och stöttar upp. Precis som det skall fungera i en skolrestaurang. En för alla och alla för en.

Under lördagen kom "min" kockprofil ner och hälsade på, och man gick nyfiket runt och pratade med lagmedlemmarna. Givetvis fick man smaka, och självklart valde man då Evens efterrätt. Mums, var kommentaren.

Ju närmare vi kommer tävlingen, desto mer skall jag försöka intensifiera rapporteringen av vad som händer och sker, här på denna blogg. Vi vill ju att så många som möjligt skall få följa vår vecka i Luxemburg. Missa nu inte att följa detta unika lag, i kampen om VM guld:) På återhörande