Ligger nu på hotellrummet och försöker sammanfatta alla intryck från gårdagen. Jätterörigt i huvudet är det. Var så otroligt intensivt, att kroppen fortfarande är inställd på högvarv. Kommer att ta tid att komma ned & landa i vardagen igen. Skall dock försöka rekapitulera tävlingsdagen någorlunda, med hjälp av lite bilder. Vi lämnade hotellet på morgonen. Micke Hollsten från Sodexo, kom med lastbilen vid 0430, och iväg till mässan och tävlingsköket. Avlastning och sedan väntan på att få köra in grejerna i köket. Vi hade även en vagn med dekorationer, som Helena skulle använda sig av när hon skulle ordna en trevlig matsalsmiljö. Hon fick inte kommunicera med laget efter 0700. Det är även hon som tagit dessa bilder.
Medan man väntar på tävlingsstart, får man gå in och ställa iordning vagnar och utrustning, så att man får den ordning man vill ha i köket. Utrustning man inte tänker använda, ställs åt sidan. Sedan görs en kontroll av kökets inventarier med en person som är ansvarig för den biten. Därefter möte med domarna. Då är klockan omkring 0645. Info och mis -en-placekontroll. Här hade vi gjort ett par mindre missar med datummärkning, som renderade i minuspoäng. Irriterande, men inget att göra åt...
Därefter kommer en maskinansvarig och demonstrerar ugnar och all annan utrustning. Denne herre finns sedan med i köket under hela tävlingen, så att inte utrustningsproblem skall resultera i tappad tid. Därefter sparkar tävlingen igång...
Alla jobbar oerhört fokuserat, och det är jätteviktigt inledningsvis. Man vill följa sitt tidsschema, och gärna skaffa sig ett litet försprång, så att man hinner ställa om till servering i god tid. Kan vara nog så svårt, med fyra domare som smyger runt en hela tiden. Gäller att ha is i magen och inte låta sig bli störd eller psykad. Man tog oss nog för lite buttra till humöret, men när man går in i tävlingsmode, är man ju inte direkt någon muntergök. Släpper dock alltefter dagen går.
Helena dekorerade upp serveringsvagnarna med kommunflaggorna, boken "Swedish School Meal safari" samt svenska flaggan. ...
Här ser vi att Huddinge och Gislaved fick dela vagn, tillsammans med lite vackert rotselleri och en läcker brysselkålstock. Någon som sett sådana förut?? Jättedekorativa:))
Ledordet i ett tävlingskök är kommunikation, kommunikation och åter kommunikation....
Serveringen i full gång, och det var kul att se att våra första gäster var svenska. Liselotte Bonthelius med sällskap, fick första portionerna:))
Serveringen gick otroligt bra.Vi var slutsålda i förväg, och det skulle innebära 150 ätande. På grund av dålig kontroll från arrangörshåll, så fick vi nog 200 ätande. Salladen och soppan räckte precis, även om vi fick kasta om lite i utbudet (precis som man får göra i skolrestaurangen...flexibilitets löser problem). Laxen och lammet hade strykande åtgång. Potatis, ris och potatisrullen åts det väldiga av. 20 portioner vegetariskt nästan exakt som väntat. För mig var det lite extra kul att min kobba denna dag, var totalt överlägsen alla andra serveringar jag gjort med den. Blev perfekt. Evens cheesecake var dock den rätt, som blev den stora snackisen, och älskades av alla. Var tydligen en väldigt udda historia för många från beneluxländerna.
Vid två var serveringen över. En timme på oss att röja. Klockan tre skulle nästa tävlingsgäng in, så det var bråttom. Därefter blev det möte med domarna, som gav feedback. Vi hade ju förbättrat oss avsevärt sedan OS, och den info vi fick nu, kommer garanterat vara det som för oss till OS guld i Erfurt 2016. Nu vet vi var vi begick misstag. Nu skall det slipas på detta. Vi kommer att göra ett delvis nytt upplägg till OS, med fler stängda träningar förutom de öppna. Massor av ideér har redan dryftats mellan lagmedlemmarna.
Efter tävlings följde en lååååång väntan. Vi valde att hänga kvar på mässan och vänta. Hade vi åkt tillbaka till hotellet, hade man nog aldrig kommit därifrån igen. Prisutdelningen skulle börja sju. Alla med anknytning till vårt lag var på plats. Vår kategori ropades upp strax efter åtta. Piva Culinary Team, våra motståndare denna dag, ropades upp och fick bronspoäng. Därefter kom vi, och ropades ut som silverpoäng. Vi vann vår dag, och det var oerhört skönt. Trodde jag skulle känna besvikelse över silvermedaljen, då vi åkt dit för guld. men icke. Blev gråtfärdig av lycka. Vi skolkockar har nu ett OS och ett VM silver. Svårt att hävda att vi i vårt yrke inte är "riktiga" kockar längre. Vi kan dessutom servera den mat vi tävlade med, i våra skolor. Det är med stolthet jag säger detta. Vi tävlar med den typen av mat, vi ger våra gäster i skolan, och vår salladsbuffé på tävlingen, kunde lika gärna ha varit serverad på Mättpunkten en måndagsmorgon. Det är det som är det unika med TSSR, och det är det konceptet vi ALDRIG tänker ändra. Vi SKALL vinna med mat vi kan stå för, och som vi kan servera till 200, 300, 500 eller 1000 gäster.
Jag ville ha en ensam bild på vår Johan. mannen med tidernas största hjärta, och med en enorm ödmjukhet. Att vara reserv är ingen dans på rosor. Du måste kunna alla rätter. I tävling skall du diska, hålla rent åt fyra galna kockar. Du skall ha koll på serveringen och att sallader kommer ut, men du får inte involvera dig någonting i matlagningen. För att klara detta krävs en stor människa. Johan Ederström är en sådan människa, och dessutom en fantastisk kamrat.
Cecilia Ceder från Lantmännen, här omgiven av laget, är en annan huvudfigur i TSSR. Varit med från början, och är en fantastisk kvinna. Cecilias, och lantmännens, engagemang i TSSR är av guldkvalitet. Det gäller alla våra sponsorer. Vi har en liten, men naggande god, sponsorskara bakom oss. Så vill vi ha det. Vi tackar alla. Lantmännen, Martin & Servera, Ergofokus, Arla & Ocay. Utan Er hade vi INTE kunnat genomföra detta. Jättetack även till Sodexo transport, med giganten Michael Hollsten i spetsen. Han och hans andra chaufför Christer Ljunggren, skötte transporten med fullständig perfektion. Lita på att dom får uppdraget till Erfurt också. Ett extra tack till vår Martin & Serverasäljare Weronica Eklund också. Hon har varit en klippa i uppdraget, att förse oss med råvaror.
Even och hans älskade Anna- Malin
Min dotter Gabrielle i samspråk med ytterligare en representant för Lantmännen
Hela sponsorgänget samlat för middag på Restaurang la Lorraine
Helena & Cecilia:))
Barbro skiner alltid som sola i Karlstad, och i hennes sällskap lider man aldrig
Tommy Hellsten, min magnifike rektor, var i sitt esse. Alla skolor i Sverige borde ha en Tommy som rektor. Här ihop med ytterligare en Lantman;)
Björn Bok från Ergofokus, hade Johan till Bordet, och sämre kan man ju ha. Dessa log ikapp.
Avslutningsvis vill jag bara säga. Trots att jag nu umgåtts väldigt intensivt med mina lagkamrater, så känner jag mig inte det minsta trött på dom. Vi är som en familj. Vårt lag är en perfekt kombination av olika personligheter med en sak gemensamt. Ett väldigt stort hjärta. Avslutar detta mastodontinlägg med fyra bilder som verkligen visar den känsla vi har i TSSR
Fotnot : Notera den lilla tjejen nere till vänster. Lyndons lilla dotter Hedda, som också ville vara med och kramas:)))
