lördag 5 augusti 2017

Studiebesök i skolrestaurangen på Fontainebleau J:r High...

Under vår tid i New Orleans var nog detta en av de absoluta höjdpunkterna. När man åker över bron som går över Lake Pontchartrain så kommer man till Mandeville. Ett underbart litet samhälle. Här ligger bl.a Fontainebleau J:r High. En skola med omkring 900 elever i åldrar som motsvarar vår årskurs 8 & 9. 
Vi fick spendera en hel förmiddag med att vandra runt på denna fantastiska skola. Man var mitt i en renovering. Spåren av orkanen Katarina hade fortfarande satt sina spår både här och var på skolan. Det första man möttes av när man skulle gå in i huvudbyggnaden var en mosaik med tegelstenar. På dessa tegelstenar hade elever ristat in sina tankar efter orkanen. Fick en stor klump i halsen när jag läste dessa stenar. Tror inte vi i Sverige förstår vilket trauma NOLA området hamnade i pga. Katarina. Över 1800 människor fick sätta livet till och orsakade materiella skador för ofattbara 1500 miljarder kronor. Något att tänka på när vi gnäller över regniga somrar




Kelly Shea Grunditz, skolans rektor, gav oss sedan en rundvandring runt hela skolan, medan hon berättade om den amerikanska skolvardagen. 


Man slås av hur många problem man har gemensamt med vår svenska skola. Överbeskyddande och curlade föräldrar samt problemet med energidrycker var exempel på sådant. Däremot fanns det också skillnader. Den största var, i mitt tycke, möjligheten till idrott för eleverna. Utomordentliga förutsättningar för att spela amerikansk fotboll, soccer, baseball, softball & basket. Spelplaner för allt. Mycket idrott på schemat. Många möjligheter att prova på olika sporter. Något vi i Svensk skola bör titta på och anamma. Väldigt tydliga ordningsregler var också något som jag tyckte var fantastiskt. Inte ordningsregler enbart via pekpinnar utan via ett positivt regelverk.










Efter att ha gått igenom skolans lokaler kom vi då till besökets "clou". Skolrestaurangen. Här fungerar det så att man betalar omkring 1,5 dollar per lunch. En del elever får gratis mat enligt ett welfareprogram, så en viss andel fria luncher finns således. Frukost finns att tillgå i matsalen, men utnyttjas nästan enbart av de barn som äter gratis. Man har även möjlighet till en mindre "ala carte" matsedel, vilket kanske inte är direkt optimalt. Lite kul att se det utbudet


Vi i Sverige bruka ibland oja oss över barnens korta lunchtider, men på denna skola var man verkligen tvungen att vara snabb om man skulle hinna få i sig en lunch. Som Ni ser på ett klasschema jag fotograferade, så delar man upp klassen i två grupper kring lunch. Notera också lunchtiden. Första gruppen äter så sent som 11.37 och grupp två 12.33. Total lunchtid 22 minuter


                              Kelly visade upp stora matsalen. Väldigt stor och riktigt trevlig



Då detta är ett område där det är ruskigt varmt finns det givetvis möjligheter att äta utomhus. Antingen på någon av skolans gräsmattor eller på den uteservering man har



Här nedan ser Ni matsedeln. Det finns en hel del halv/helfabrikat på matsedeln. Även här i USA är kyckling det absolut populäraste på matsedeln. Vad man däremot äter mycket mer här än i Sverige, så är det bönor. Både varma och kalla. 


Självklart finns det massor att göra när det gäller matsedeln. Samma problem som hemma egentligen.  Det finns dock ambitioner att förbättra. Främst när det gäller att få barnen att äta grönsaker och frukt. 


Här i USA äter man ju fortfarande på den klassiska "portionsbrickan". Allting har sin plats och med kampanjen "Choose a healthy tray", så är ambitionen att  brickan skall fyllas med "rätt saker". 



Jag blev väldigt glad, och förvånad, över att man faktiskt ansträngde sig för att förbättra och förändra utbudet. Ibland får man dock lite svårt att hålla sig för skratt. Stationen där barnen kunde hämta sin mjölk såg ut såhär


En kyl för vanlig mjölk, med en vit kossa hängande över. En annan kyl med chokladmjölk!!!! med en brun kossa hängande ovanför. Kelly berättade att det gick överlägset mest chokladmjölk...föga förvånande.

Därefter rörde vi oss in mot själva köket. Diskrummet var relativt litet, men disken består ju mestadels av bestick, brickor och plastglas, så det gick rätt så fort att hålla undan. Totalt jobbade det 9 heltider i kök & matsal, vilket kan tyckas mycket om jag jämför med Mättpunkten. Vet dock inte hur det är att jobba i den hetta och fuktighet som är här, så det kanske behövs lite högre bemanning för att man skall orka med.


När eleverna hämtade maten, så öppnade man upp köksdörrarna och sedan fick baren gå längs med matdiskarna och hämta sitt käk. Så riktigt bra ut, rent logistiskt.

 Dessa salladsvagnar kördes ut i matsalen precis enligt samma modell som vi har i Sverige. Två vagnar ut och under rusningstiden så befann sig två personal ute i matsalen och hjälpte eleverna med att "choose a healthy tray"....

Utrustningen var faktiskt riktigt vass. Nedan ett kombinerat stekbord/kokkärl av bra kvalitet. Jag har ju testat dessa i VM/OS och är inte överförtjust i dom, men vet att många gillar dom skarpt

Väldigt gott om kylar och frysar vilket självklart är ett måste med tanke på klimatet. Våg för varumottagning fanns också på plats.
En sak har vi, vi helt klart gemensamt med amerikanska skolkök och det är renligheten. Köket var skrubbat från tak till golv, och allt var redo för uppstart. Vi besökte köket 10 dagar innan den första lunchen skulle serveras, så inga varor var på plats och allt var fortfarande täckt i plast. Kelly berättade att man, precis som hos oss, har besök av health inspectors som går igenom verksamheten med jämna mellanrum.



                          Ugnar fanns det gott om. Här nedan kör man dubbla bleck på varje fals.

Detta var däremot den enda kombiugnen. Att ånga och koka var inte tillagningsmetoder som var alltför vanliga.

Vad man däremot hade, och som jag aldrig sett i ett svenskt skolkök, var två gigantiska fritöser. En klar indikation var priot i matlagningen låg. Dessa fritöser gick, enligt Kelly, för högtryck under luncherna. Allting var helt nygjort vid servering. Puh, vågar knappt tänka på hettan för den som stod vid friteringsstationen. Det var c.a 30 grader i köket när vi hälsade på och då var allt, utom AC:n, avstängt.

                                             Helena och Kelly poserade glatt under besöket.



Som helhet måste jag erkänna att jag blev otroligt imponerad av köket. Skulle vara en härlig upplevelse att hoppa in & gästspela här under några dagar. Köket har ju en enorm potential och när jag berättar för Kelly om hur det fungerar hos oss på Mättpunkten, ser jag intresset. Det hon gillar bäst är det jag berättar om vår enhetliga kockklädsel och hur jag hela tiden refererar till våra ätande som gäster och Mättpunkten som en restaurang. 
Intressant också att höra hur man såg på specialkost. Frågade rektor Kelly hur man gjorde med detta. Fanns det specialkost i den bemärkelse som vi har hos oss i Sverige? Tillhandahöll man etnisk mat som halal & kosher? NOLA är ju också otroligt mångkulturellt. Svaret var nej. Ville man ha speciell etnisk kost, fick man ta med sig hemifrån. Detsamma med specialkost. När man går på J.r High (vårt högstadie) tycker man att barn med behov av specialkost själva vet vad dom kan äta och inte äta. Ingenting som skolan har i uppdrag att bevaka eller tillgodose. Det finns alltid något att äta för alla, försäkrade Kelly. Skillnaden är bara att man tar ansvar för sin allergi själv. Kan tycka att det är ett relativt sunt förhållningssätt, just för äldre elever. När jag berättade om vår svenska önskekost trodde hon att jag drev med henne. 
När det gäller skolor med yngre elever berättade hon att man däremot tog ett stort ansvar för att dessa barn skulle kunna äta varje dag oavsett allergi.
Visade också filmer på youtube för flera stycken i NOLA och Mandevilleområdet, och man trodde inte sina ögon när jag förklarade att det var filmer från en svensk skolrestaurang. Jag hoppas att dessa klipp kan sprida sig vidare i USA, så att man på allvar får upp ögonen för svensk skolmat och se den möjlighet till samarbete som faktiskt finns. 

Det är också viktigt att faktiskt få upp ögonen för det positiva signaler som finns i USA och som jobbar för bättre skolmat. Jag kommer definitivt att hålla ögonen öppna och, med intresse, följa och förhoppningsvis medverka i detförändringsarbete som pågår i USA. GO America!!!!