torsdag 27 november 2014

Avslutningsord!!!

Culinary World Cup är över. Har varit fruktansvärt kul, och nu återstår bara efteranalyser. Vad vi kunde gjort bättre? Om vi skall ändra i träningsupplägg?? Hur vi skall förbereda oss inför OS 2016 på ett optimalt sätt.

Vad vi dock kan konstatera är att vi nått önskat mål, när det gäller att sätta fokus på vårt yrke som skolkockar. I Karlstad och i Kronoberg har man haft intervjuer med Barbro respektive Johan. I Göteborg har Even fått mycket utrymme i pressen. Vi har dominerat i utbudet på sociala medier på ett påfallande sätt. Vi har fått ett bra genomslag lokalt.

All media har dock inte nappat på detta. För att nå vårt syfte, med att nå ut till hem och allmänhet, om hur bra skolmaten egentligen är, hade vi behövt mer hjälp av riksmedia. Vi har varslat både TV, radio & dagspress om vår satsning. Varför vi gör den. Hur viktig den är för att höja statusen för vårt yrke. Hur viktig den är för att förbättra den publika bilden av skolmaten. Tyvärr har det varit noll intresse. Det som är lite skrämmande är, att om vi ringt eller kontaktat samma mediakanaler, om något negativt inom skolmaten, då hade man varit där i rekordfart. Positiva händelser i den offentliga gastronomin saknar dessvärre nyhetsvärde verkar det som.

Vi kanske skall ändra strategi. Varje gång vi vill ha media att besöka ett träningsevenemang i någon av våra skolor, ringer vi och berättar att man på den skolan serverar korv med utgånget datum, eller något sådant. Då lär media komma som ett skott;)

Vi kommer ju givetvis inte att ge upp. Trägen vinner, och vi i laget är alla fruktansvärt envisa. Vi jobbar vidare.

Vi var alla vådligt trötta igår. Några av oss gick på sightseeing. Andra slappade på rummet. Middag i form av cheeseburgare på rummet. Inte direkt glamoröst, men skönt. Övriga svenska lag hade någon form av fest på mässan, men dit hade man glömt att bjuda oss. Det är väl svårt att komma ihåg allt, när det är stora tävlingar, så vi deppade inte över det.

Nu längtar vi dock alla tillbaka till vardagen. Visst är tävlandet ett härligt avbrott i vardagen, men det är ändå på golvet i vår vardag, där vi alla trivs som bäst. Ser fram emot att träffa min egen personal, och mina gäster. Små som stora. Vet också de berg av kontorsjobb som samlas på en veckas frånvaro. Kanske INTE något man ser fram emot, men det måste också göras. Föreläser i Umeå på torsdag nästa vecka och det skall bli jättekul.

Snart dags för samling i receptionen. 10.45 beger vi oss ut till flygplatsen. Sedan väntar en lång hemresedag, med mellanlandning på Kastrup, innan vi är hemma allihop. Tack till alla för att Ni följt oss under denna vecka. Ni har varit många. Tack för alla glada tillrop och alla heja. TACK!!!

tisdag 25 november 2014

Dagen efter kvällen före...!!

Ligger nu på hotellrummet och försöker sammanfatta alla intryck från gårdagen. Jätterörigt i huvudet är det. Var så otroligt intensivt, att kroppen fortfarande är inställd på högvarv. Kommer att ta tid att komma ned & landa i vardagen igen. Skall dock försöka rekapitulera tävlingsdagen någorlunda, med hjälp av lite bilder. Vi lämnade hotellet på morgonen. Micke Hollsten från Sodexo, kom med lastbilen vid 0430, och iväg till mässan och tävlingsköket. Avlastning och sedan väntan på att få köra in grejerna i köket. Vi hade även en vagn med dekorationer, som Helena skulle använda sig av när hon skulle ordna en trevlig matsalsmiljö. Hon fick inte kommunicera med laget efter 0700. Det är även hon som tagit dessa bilder.


Medan man väntar på tävlingsstart, får man gå in och ställa iordning vagnar och utrustning, så att man får den ordning man vill ha i köket. Utrustning man inte tänker använda, ställs åt sidan. Sedan görs en kontroll av kökets inventarier med en person som är ansvarig för den biten. Därefter möte med domarna. Då är klockan omkring 0645. Info och mis -en-placekontroll. Här hade vi gjort ett par mindre missar med datummärkning, som renderade i minuspoäng. Irriterande, men inget att göra åt...

Därefter kommer en maskinansvarig och demonstrerar ugnar och all annan utrustning. Denne herre finns sedan med i köket under hela tävlingen, så att inte utrustningsproblem skall resultera i tappad tid. Därefter sparkar tävlingen igång...





Alla jobbar oerhört fokuserat, och det är jätteviktigt inledningsvis. Man vill följa sitt tidsschema, och gärna skaffa sig ett litet försprång, så att man hinner ställa om till servering i god tid. Kan vara nog så svårt, med fyra domare som smyger runt en hela tiden. Gäller att ha is i magen och inte låta sig bli störd eller psykad. Man tog oss nog för lite buttra till humöret, men när man går in i tävlingsmode, är man ju inte direkt någon muntergök. Släpper dock alltefter dagen går.







Helena dekorerade upp serveringsvagnarna med kommunflaggorna, boken "Swedish School Meal safari" samt svenska flaggan. ...



Här ser vi att Huddinge och Gislaved fick dela vagn, tillsammans med lite vackert rotselleri och en läcker brysselkålstock. Någon som sett sådana förut?? Jättedekorativa:))


       Ledordet i ett tävlingskök är kommunikation, kommunikation och åter kommunikation....


Serveringen i full gång, och det var kul att se att våra första gäster var svenska. Liselotte Bonthelius med sällskap, fick första portionerna:))


Serveringen gick otroligt bra.Vi var slutsålda i förväg, och det skulle innebära 150 ätande. På grund av dålig kontroll från arrangörshåll, så fick vi nog 200 ätande. Salladen och soppan räckte precis, även om vi fick kasta om lite i utbudet (precis som man får göra i skolrestaurangen...flexibilitets löser problem). Laxen och lammet hade strykande åtgång. Potatis, ris och potatisrullen åts det väldiga av. 20 portioner vegetariskt nästan exakt som väntat. För mig var det lite extra kul att min kobba denna dag, var totalt överlägsen alla andra serveringar jag gjort med den. Blev perfekt. Evens cheesecake var dock den rätt, som blev den stora snackisen, och älskades av alla. Var tydligen en väldigt udda historia för många från beneluxländerna.

Vid två var serveringen över. En timme på oss att röja. Klockan tre skulle nästa tävlingsgäng in, så det var bråttom. Därefter blev det möte med domarna, som gav feedback. Vi hade ju förbättrat oss avsevärt sedan OS, och den info vi fick nu, kommer garanterat vara det som för oss till OS guld i Erfurt 2016. Nu vet vi var vi begick misstag. Nu skall det slipas på detta. Vi kommer att göra ett delvis nytt upplägg till OS, med fler stängda träningar förutom de öppna. Massor av ideér har redan dryftats mellan lagmedlemmarna.

Efter tävlings följde en lååååång väntan. Vi valde att hänga kvar på mässan och vänta. Hade vi åkt tillbaka till hotellet, hade man nog aldrig kommit därifrån igen. Prisutdelningen skulle börja sju. Alla med anknytning till vårt lag var på plats. Vår kategori ropades upp strax efter åtta. Piva Culinary Team, våra motståndare denna dag, ropades upp och fick bronspoäng. Därefter kom vi, och ropades ut som silverpoäng. Vi vann vår dag, och det var oerhört skönt. Trodde jag skulle känna besvikelse över silvermedaljen, då vi åkt dit för guld. men icke. Blev gråtfärdig av lycka. Vi skolkockar har nu ett OS och ett VM silver. Svårt att hävda att vi i vårt yrke inte är "riktiga" kockar längre. Vi kan dessutom servera den mat vi tävlade med, i våra skolor. Det är med stolthet jag säger detta. Vi tävlar med den typen av mat, vi ger våra gäster i skolan, och vår salladsbuffé på tävlingen, kunde lika gärna ha varit serverad på Mättpunkten en måndagsmorgon. Det är det som är det unika med TSSR, och det är det konceptet vi ALDRIG tänker ändra. Vi SKALL vinna med mat vi kan stå för, och som vi kan servera till 200, 300, 500 eller 1000 gäster.


Jag ville ha en ensam bild på vår Johan. mannen med tidernas största hjärta, och med en enorm ödmjukhet. Att vara reserv är ingen dans på rosor. Du måste kunna alla rätter. I tävling skall du diska, hålla rent åt fyra galna kockar. Du skall ha koll på serveringen och att sallader kommer ut, men du får inte involvera dig någonting i matlagningen. För att klara detta krävs en stor människa. Johan Ederström är en sådan människa, och dessutom en fantastisk kamrat.

Cecilia Ceder från Lantmännen, här omgiven av laget, är en annan huvudfigur i TSSR. Varit med från början, och är en fantastisk kvinna. Cecilias, och lantmännens, engagemang i TSSR är av guldkvalitet. Det gäller alla våra sponsorer. Vi har en liten, men naggande god, sponsorskara bakom oss. Så vill vi ha det. Vi tackar alla. Lantmännen, Martin & Servera, Ergofokus, Arla & Ocay. Utan Er hade vi INTE kunnat genomföra detta. Jättetack även till Sodexo transport, med giganten Michael Hollsten i spetsen. Han och hans andra chaufför Christer Ljunggren, skötte transporten med fullständig perfektion. Lita på att dom får uppdraget till Erfurt också. Ett extra tack till vår Martin & Serverasäljare Weronica Eklund också. Hon har varit en klippa i uppdraget, att förse oss med råvaror.

                                                 Even och hans älskade Anna- Malin

              Min dotter Gabrielle i samspråk med ytterligare en representant för Lantmännen

                           Hela sponsorgänget samlat för middag på Restaurang la Lorraine

                                                                  Helena & Cecilia:))


Barbro skiner alltid som sola i Karlstad, och i hennes sällskap lider man aldrig  

              Tommy Hellsten, min magnifike rektor, var i sitt esse. Alla skolor i Sverige borde ha en Tommy som rektor. Här ihop med ytterligare en Lantman;)

          Björn Bok från Ergofokus, hade Johan till Bordet, och sämre kan man ju ha. Dessa log ikapp.

Avslutningsvis vill jag bara säga. Trots att jag nu umgåtts väldigt intensivt med mina lagkamrater, så känner jag mig inte det minsta trött på dom. Vi är som en familj. Vårt lag är en perfekt kombination av olika personligheter med en sak gemensamt. Ett väldigt stort hjärta. Avslutar detta mastodontinlägg med fyra bilder som verkligen visar den känsla vi har i TSSR






Fotnot : Notera den lilla tjejen nere till vänster. Lyndons lilla dotter Hedda, som också ville vara med och kramas:)))

måndag 24 november 2014

SILVER!!!

Som Ni säkert alla har sett så blev det återigen en silvermedalj. Vi vann dock återigen mot Piva Culinary Team, på vår tävlingsdag. Det laget nådde endast bronspoäng. Har nu sovit sex timmar, och är endast upp för att vinka av frun, rektorn och min dotter. Hade nog säkert kunnat sova längre. Sen sponsormiddag (men en trevlig sådan) gjorde att vi inte var i säng förrän framåt 00.30.

Fortfarande har vi en del kvar att göra efter gårdagen. Vi kommer att träffa upp Sodexokillarna, och sätta igång arbetet med att dela upp och sortera vår utrustning. Återkommer med en mer utförlig beskrivning av gårdagen, för efter vi är klara med transporten har vi ledigt till imorgon kväll.

Vi hörs snart

söndag 23 november 2014

Tävlingsdag!!!!

Lyckats sova riktigt skapligt. Klockan ringde 0300. Har duschat o packat och är nu redo för avresa mot mässan. Lagom nervös. Lagom laddad. Nu handlar bara allt om en sak. Att vi gör vår bästa tillagning vi någonsin gjort av denna meny. Gör vi det, så är vi nöjda. Då har vi presterat. Då kan vi inte göra mer. Då får vi se hur långt det räcker. Nu går jag in i tävlingsmode..:)

Håll tummarna för oss idag:)


Dag 4. 23 november. 14.22

Ojojo. Vilken dag. Preppen klar, men låt oss ta det från början.

Igår kväll, glad i hågen, satte jag klockan på ringning. I detta kaos av att inte veta vilken dag det är, ställde jag in den på måndag morgon 0415. Taxi hade vi bokat till 0600. Gott om tid att dricka kaffe. Duscha. ta det lite lugnt. Döm då av min förvåning när jag vaknar och ser att klockan är 05.54. harställt väckarklockan på ringning fel dag.

Alla som känner mig, vet att jag ALDRIG brukar försova mig. Kan inte säga att jag tog det lugnt. Spärrade upp ögonen. Rusade upp. Det knackar på dörren, och in travar resten av laget. Man började bära in allt som skulle med i taxin, medan jag gjorde mitt livs snabbaste morgontoalett. Sju minuter senare var vi på väg. Glömde glasögonen. Tappade ut alla kvitton på taxigolvet och blev en aning vresig till mods. Muntrades dock upp av mina lagkamrater:) Teamwork.

Micke & Christer, våra chaufförer, var däremot i tid med våra grejer. Helt tomt i vårt preppkök, och var så hela förmiddagen. Jätteskönt, och vi hade allting klart på 5 timmar, och kunde sedan återvända till hotellet.

Nu har vi en stunds vila, innan vi skall samla ihop oss, och gå igenom de sista detaljerna. Sedan kommer det att droppa in anhöriga, kommunfolk och sponsorer under dagen/kvällen. Min dotter kom igår, och Evens fru & mor kom mitt på dagen. Härnäst väntar vi in Helena, som skall hjälpa oss med bordsdekorationerna imorgon, och rektor Tommy Hellsten. Björn Bok från Ergofokus också på ingång. Lantmännen kommer med ett jättegäng. Cecilia Ceder kom redan igår, och idag kommer det 11 pers till. Från Karlstad kommun kommer Mats Eliassson & Andreas Sjöblom.

Själv känner jag mig nu lite lätt rastlös, lite lättretad och har ingen aptit alls. Precis som det skall vara innan tävling m.a.o.

Klart slut för nu.

Micke

lördag 22 november 2014

Dag 3. 22 november. Sent på kvällen

Puh. Vilken dag. Upp i ottan (03.45) och iväg med taxi vid 05.00. Saluhallen "La Provencale" var destinationen. Vi hade behov av att köpa färska örter. Något vi inte vågat satsa på att ta med oss från Sverige, då de säkerligen skulle hinna bli dåliga.

Enligt rykten ett fantastiskt ställe, vilket det också var. Grönsaksdelen var väl okej, och vi hittade det vi skulle ha. Däremot var charkavdelningen fantastisk. Korvutbudet enorm. Ostdelen ett kapitel för sig. Tycker nog att dessa bilder säger det mesta om vilket lycksaligt gäng som vandrade omkring i arla morgonen.
















Tillbaka på hotellet lagom för en redig frukost. Sedan blev det en timmes vila, innan vi gjorde vårt första besök på Luxexpo. Enorm mässhall, men inte lika magnifik, som den i Erfurt (där OS hölls). Vi sökte oss ner till hall 6, där den första tävlingsdagen i vår klass gick av stapeln. Det är viktigt att få se köken och tävlingsmiljön, för att få en sista bild innan preppdagen, hur vi skall finslipa själva serveringsarbetet, utifrån de förutsättningar som ges.

Denna dag tävlade det Österrikiska laget mot Rumänien. Vi hade delat upp oss. Even, jag själv och Barbro åt hos Rumänien. Lyndon och Johan åt hos Österrike. Vi blev inte imponerade. Rumäniens mat var av låg klass. Ätit mycket bättre i många skolrestauranger, och den vegetariska rätten var inte trevlig. En kompakt bönmassa, med stark vitlökssmak. Toppad med en intetsägande dillcremé. Växte i munnen. Laxrätten oerhört trist o tråkig, och varmhållen alltför länge. Köttet smaklöst, soppan för tjock. Efterrätten okej men inte mer. Dessutom klarade man inte tidsgränsen. Österrike något bättre. Endast kötträtten testades. Accpetabel smak, men så oerhört trist i utseendet.











Flera av våra konkurrenter var på plats, och jag tror inte någon fick skrämselhicka av dagens tävlande. Imorgon lär det dock hetta till och bli bättre. Då möts Fazer Culinary Team det namnkunniga schweiziska laget. Tuff kamp att vänta mellan två av förhandsfavoriterna. Vi hoppas hinna komma till denna servering, men vi har dock bara köpt en biljett. Johan får bli den som definitivt åker dit och kollar.

Efter att vi lämnade mässan, gick vi och shoppade. Vi hade fått veta, att det inte skulle finnas skålar & bestick till salladsbuffén. Något som fanns i OS. Vi hittade Luxemburgs motsvarighet till Ica Maxi, där man hade lite av allt. Vi köpte på oss skålar, slevar och annat smått och gott. Tur att vi har lite sponsormedel kvar på kontot.

Efter det åkte vi tillbaka till stan, och fikade på La Brioche. Blev en hallontartalette och dubbel espresso för mig. Vi hade stämt möte med Lantmännens Cecilia Ceder, som nu också anlänt till Luxemburg. Lantmännen kommer manstarka till Luxemburg, vilket vi tycker är toppen.

En genomgång av planerna för de kommande dagarna var på agendan. Efter detta drog vi oss tillbaka en stund. Hela laget var rätt så möra, och för egen del tupplurade jag en timme. Välbehövligt. På kvällen avnjöt vi en god middag tillsammans med Cecilia.


Nu är klockan 22.33 och det är dags för sängen. Imorgon blir det prepp. Upp 0500. Godnatt