torsdag 18 december 2014

Julbordet 2014

Ojojoj, en sån dag. Vi har jobbat som galningar, iofs väldigt glada galningar, med vårt julbord. Idag fick vi äntligen servera det. Smått kaotisk inledning, med 100 meters kö till matsalen, redan vid 10.15. Allt gick dock bra, och vi sitter nu nöjda och glada i soffan och njuter av bilderna och filmerna från dagen.  Delar givetvis denna matglädje med Er.

Nu vankas det lite ledigt. Jobbar fredag och lördag (kanske även söndag) med lite kontorsjobb som blivit eftersatt i matlagningsivern, men sedan vankas det semester. På måndag åker vi till Arlanda och tidigt tisdag morgon bär det iväg till Mexico i 14 dagar. Nu behöver även denna "evighetsmaskin" få vila ett tag.

Det innebär också två veckors tystnad här på bloggen

God Jul & gott nytt år:)

https://www.youtube.com/watch?v=RZWGhvnJfOU


fredag 12 december 2014

Terminens sista uppdrag!!!!

Då är det snart slut på terminen. Bara en vecka kvar, och på torsdag har vi på Mättpunkten vårt bejublade julbord. Jag och frugan skall in till jobbet imorgon, för att börja förbereda lite inför torsdagen. Jobba på Lucia är väl ingen önskedröm tänker ni, men jag tycker det skall bli fantastiskt kul. Har varit full rulle sen senast jag skrev. Hade en enorm upplevelse i Umeå, och föreläsningen där gick smått fantastiskt. Har sällan upplevt sådan respons, som efter den kvällen. Det har strömmat in förfrågningar på recept via mejl, fb och t.o.m via hemsidan. OTROLIGT. Att få höra omdömen som dessa

-"Tack själv för en riktigt bra föreläsning. Har aldrig skrattat så mycket under en föreläsning tidigare. Otroligt inspirerande. Tack"


-"Tack för en suverän föreläsning, eller snarare påfyllning av entusiasm och energi!
Har varit i varenda kök idag och få hade sovit speciellt mycket. "Det bara snurrar i huvudet av saker vi måste göra"!
Tänk vad en bra upplevelse kan sätta spår (sträck på ryggen).
Känner själv att jag blev otroligt peppad och fick tillbaks lite av min kockådra från krogbranschen. Tävla har jag gjort en del tidigare och det är först för några veckor sedan jag fick med mig mina medarbetare. Nu är de ännu mer taggade, yeyy!
Många av våra medarbetare var glatt överraskade av kvällen och kom dit med en rätt negativ inställning, något de villigt erkänt var helt fel så här med facit på hand:).


Det är ord som etsar sig fast ordentligt. Hoppas nu verkligen att jag skall få chansen att dela med mig ytterligare av mina kunskaper, och kanske få hålla i någon utbildning på plats i Björkarnas stad.

Efter ett par dagar hemma bar det iväg till Arvika. Närmare bestämt till Hamngatans seniorboende. Tre dagars utbildning för kökspersonalen. Hade fått rekommendationer att spänna bågen rätt så högt med kursmaterialet, då jag varslats om en kunnig personalstyrka. Skrev sålunda ett rätt så tufft material, med massor med nya tillagningsmetoder och smaker. Det visade sig vara ett klokt beslut. Ett mycket sammansvetsat och jättertrevligt gäng damer, satt inne med mycket matlagningskunnande. Vi lagade mat, skrattade och pratade i tre dagar. Huvudet var totalt slut på vägen hem. Här följer lite bilder från besöket.

Maritha var en hejare i renseriet, och tillagade sallader efter enkla anvisningar, på ett strålande sätt. Allt som lämnade hennes kunniga händer höll hög kvalitet. De nya smakerna och råvarorna uppskattade hon storligen
Linda, yngst i personalstyrkan, gjorde middagsmoussakan med bravur. Orginalreceptet, signerat Angeliki Karapalas, funkade lika bra på seniorboende i Arvika, som på Annerstaskolan:)


 Siv, en riktig trotjänare, var också delaktig i Moussakan. Samarbetet flöt friktionsfritt. Teamwork!!!

För att ytterligare sprida kunskap, hade Veronika från skolmatsvärlden, bjudits in för att delta under utbildningen. Ett genidrag visade det sig. Veronika visade sig vara både intresserad och otroligt duktig. Bakade Limepaj första dagen, och gjorde kladdkaka andra dagen. Bägge två enastående goda.

Elisabeth, kökschef, var en otroligt trevlig person, och en jätteduktig kock. Många år i yrket hon med.  Var vänlig nog att vara min "privatchaufför" också, och såg till att jag kom till och från hotellet utan att villa bort mig i Arvikas folkmyller;)
Najib, praktikant, var en hejare på att baka bröd. På denna bild assisterar han dock Siv, när hon steker potatis med katrinplommon och salladslök. Tillbehör till den egyptiska citronkycklingen som serverades som middag andra dagen:)

Veronikas smått sensationella Limepaj!!! Receptet kom självklart från Helenas digra receptsamling av överjordiskt goda efterrätter!!!!

Karina, en riktig klippa i hamngatans kök, garnerade upp den solgula torsk och laxgrytan med dill, musslor och räkor. Var ohyggligt god, och gissa om den blev populär.


Veronika i full färd med att slå majonnäs till Wasabiremouladen. Hade självklart med ett par av VM recepten i bagaget. Nog för att dom duger även i VM, men det är här i verkligheten de hör hemma. Vi skrev dom först och främst för att glädja våra gäster i offentliga gastronomins värld.

Ytterligare ett VM inslag. Här hade jag tagit fyllningen till vår laxroullad, och gjort om till en smet som vi gjorde biffar av. Lax, räkor & torsk som mixades & smaksattes med chili och hackad salladslök. Överjordiskt gott. Serverades med det smörångade saffransriset.

                         Linda såg till att även de laktosintoleranta fick en kladdkaka av rang.

                                Veronikas underbara kladdkaka!!!! Som sammet i gomen!!
!

Karina, glad som en lärka, gör sig redo att packa chevré & potatisgratängen för utskick:)) Många utskick på hamngatan


En välfylld, ljus och trevlig matsal. Full med nöjda seniorer, som åt så det stod härliga till. Var nyfikna på de nya smakerna, och vår Pulled Pork med rostad sötpotatis och egengjord guacamole blev en riktig favorit bland de äldre.

Som helhet var det tre riktigt givande dagar, både för mig och personalen. All heder till Arvikas kost, med Anna Greta Liljestrand och Maria Sjödin i spetsen.  Det är riktigt kul att se kommunen satsa på seniormaten och dess personal. Glöms ofta bort, då skolmaten nästan alltid står i centrum, när det gäller den offentliga gastronomin. Jag hoppas givetvis få fortsätta att jobba tillsammans med Arvika, både kring senior OCH skolmat. Arvika är en stad jag trivs i.

Medial uppmärksamhet fick vi också. En helsida i Värmlands Folkblad, samt denna fina artikel i Arvika Nyheter

http://nwt.se/arvika/article1704986.ece?service=refresh

Nu är det dags att knyta sig. Bäst att sova när man kan. En hektisk vecka kvar, innan det bär av till Mexico, för två veckors sol, värme och avkoppling.

onsdag 3 december 2014

Då kör vi på igen!!!!!

Efter att ha sovit 20 timmar under helgen efter VM, så var batterierna någorlunda laddade igen. Det har varit skönt att vara inne i en vardagslunk igen, och få träffa sina arbetskamrater.

Nu är det dags för terminens sista lilla ryck. Åker iväg till Umeå om en liten stund, för att föreläsa där ikväll. Det är en hel seminariekväll, som jag är del av, och som går av stapeln i Fridhemsgymnasiets aula mellan 17.00-20.30.

Min tid blir 19.00-20.30. Flyger sedan hem imorgon, och hinner tillbringa fredag och lördagen med fru Bäckman, innan jag åker iväg till Arvika på söndag. Skall där hålla en tredagars utbildning från måndag och till onsdag.

Blir tufft men kul. Nu börjar man ju känna sig sådär härligt sliten, som man skall göra mot slutet av en termin. På Annersta återstår sedan vårt fantastiska julbord, som vi serverar den 18:e december, och som är den absoluta höjdpunkten, både för våra gäster och för oss i personalen.

Semester i värmen blir det över jul o nyår. Kan behövas. Januari och februari är helt fullbokade, och jag har nog aldrig haft en sådan start på ett år, som jag kommer att ha 2015. Så kul att bokningarna hela tiden ökar:)

Nu måste jag sticka till Arlanda. Vi hörs:)


torsdag 27 november 2014

Avslutningsord!!!

Culinary World Cup är över. Har varit fruktansvärt kul, och nu återstår bara efteranalyser. Vad vi kunde gjort bättre? Om vi skall ändra i träningsupplägg?? Hur vi skall förbereda oss inför OS 2016 på ett optimalt sätt.

Vad vi dock kan konstatera är att vi nått önskat mål, när det gäller att sätta fokus på vårt yrke som skolkockar. I Karlstad och i Kronoberg har man haft intervjuer med Barbro respektive Johan. I Göteborg har Even fått mycket utrymme i pressen. Vi har dominerat i utbudet på sociala medier på ett påfallande sätt. Vi har fått ett bra genomslag lokalt.

All media har dock inte nappat på detta. För att nå vårt syfte, med att nå ut till hem och allmänhet, om hur bra skolmaten egentligen är, hade vi behövt mer hjälp av riksmedia. Vi har varslat både TV, radio & dagspress om vår satsning. Varför vi gör den. Hur viktig den är för att höja statusen för vårt yrke. Hur viktig den är för att förbättra den publika bilden av skolmaten. Tyvärr har det varit noll intresse. Det som är lite skrämmande är, att om vi ringt eller kontaktat samma mediakanaler, om något negativt inom skolmaten, då hade man varit där i rekordfart. Positiva händelser i den offentliga gastronomin saknar dessvärre nyhetsvärde verkar det som.

Vi kanske skall ändra strategi. Varje gång vi vill ha media att besöka ett träningsevenemang i någon av våra skolor, ringer vi och berättar att man på den skolan serverar korv med utgånget datum, eller något sådant. Då lär media komma som ett skott;)

Vi kommer ju givetvis inte att ge upp. Trägen vinner, och vi i laget är alla fruktansvärt envisa. Vi jobbar vidare.

Vi var alla vådligt trötta igår. Några av oss gick på sightseeing. Andra slappade på rummet. Middag i form av cheeseburgare på rummet. Inte direkt glamoröst, men skönt. Övriga svenska lag hade någon form av fest på mässan, men dit hade man glömt att bjuda oss. Det är väl svårt att komma ihåg allt, när det är stora tävlingar, så vi deppade inte över det.

Nu längtar vi dock alla tillbaka till vardagen. Visst är tävlandet ett härligt avbrott i vardagen, men det är ändå på golvet i vår vardag, där vi alla trivs som bäst. Ser fram emot att träffa min egen personal, och mina gäster. Små som stora. Vet också de berg av kontorsjobb som samlas på en veckas frånvaro. Kanske INTE något man ser fram emot, men det måste också göras. Föreläser i Umeå på torsdag nästa vecka och det skall bli jättekul.

Snart dags för samling i receptionen. 10.45 beger vi oss ut till flygplatsen. Sedan väntar en lång hemresedag, med mellanlandning på Kastrup, innan vi är hemma allihop. Tack till alla för att Ni följt oss under denna vecka. Ni har varit många. Tack för alla glada tillrop och alla heja. TACK!!!

tisdag 25 november 2014

Dagen efter kvällen före...!!

Ligger nu på hotellrummet och försöker sammanfatta alla intryck från gårdagen. Jätterörigt i huvudet är det. Var så otroligt intensivt, att kroppen fortfarande är inställd på högvarv. Kommer att ta tid att komma ned & landa i vardagen igen. Skall dock försöka rekapitulera tävlingsdagen någorlunda, med hjälp av lite bilder. Vi lämnade hotellet på morgonen. Micke Hollsten från Sodexo, kom med lastbilen vid 0430, och iväg till mässan och tävlingsköket. Avlastning och sedan väntan på att få köra in grejerna i köket. Vi hade även en vagn med dekorationer, som Helena skulle använda sig av när hon skulle ordna en trevlig matsalsmiljö. Hon fick inte kommunicera med laget efter 0700. Det är även hon som tagit dessa bilder.


Medan man väntar på tävlingsstart, får man gå in och ställa iordning vagnar och utrustning, så att man får den ordning man vill ha i köket. Utrustning man inte tänker använda, ställs åt sidan. Sedan görs en kontroll av kökets inventarier med en person som är ansvarig för den biten. Därefter möte med domarna. Då är klockan omkring 0645. Info och mis -en-placekontroll. Här hade vi gjort ett par mindre missar med datummärkning, som renderade i minuspoäng. Irriterande, men inget att göra åt...

Därefter kommer en maskinansvarig och demonstrerar ugnar och all annan utrustning. Denne herre finns sedan med i köket under hela tävlingen, så att inte utrustningsproblem skall resultera i tappad tid. Därefter sparkar tävlingen igång...





Alla jobbar oerhört fokuserat, och det är jätteviktigt inledningsvis. Man vill följa sitt tidsschema, och gärna skaffa sig ett litet försprång, så att man hinner ställa om till servering i god tid. Kan vara nog så svårt, med fyra domare som smyger runt en hela tiden. Gäller att ha is i magen och inte låta sig bli störd eller psykad. Man tog oss nog för lite buttra till humöret, men när man går in i tävlingsmode, är man ju inte direkt någon muntergök. Släpper dock alltefter dagen går.







Helena dekorerade upp serveringsvagnarna med kommunflaggorna, boken "Swedish School Meal safari" samt svenska flaggan. ...



Här ser vi att Huddinge och Gislaved fick dela vagn, tillsammans med lite vackert rotselleri och en läcker brysselkålstock. Någon som sett sådana förut?? Jättedekorativa:))


       Ledordet i ett tävlingskök är kommunikation, kommunikation och åter kommunikation....


Serveringen i full gång, och det var kul att se att våra första gäster var svenska. Liselotte Bonthelius med sällskap, fick första portionerna:))


Serveringen gick otroligt bra.Vi var slutsålda i förväg, och det skulle innebära 150 ätande. På grund av dålig kontroll från arrangörshåll, så fick vi nog 200 ätande. Salladen och soppan räckte precis, även om vi fick kasta om lite i utbudet (precis som man får göra i skolrestaurangen...flexibilitets löser problem). Laxen och lammet hade strykande åtgång. Potatis, ris och potatisrullen åts det väldiga av. 20 portioner vegetariskt nästan exakt som väntat. För mig var det lite extra kul att min kobba denna dag, var totalt överlägsen alla andra serveringar jag gjort med den. Blev perfekt. Evens cheesecake var dock den rätt, som blev den stora snackisen, och älskades av alla. Var tydligen en väldigt udda historia för många från beneluxländerna.

Vid två var serveringen över. En timme på oss att röja. Klockan tre skulle nästa tävlingsgäng in, så det var bråttom. Därefter blev det möte med domarna, som gav feedback. Vi hade ju förbättrat oss avsevärt sedan OS, och den info vi fick nu, kommer garanterat vara det som för oss till OS guld i Erfurt 2016. Nu vet vi var vi begick misstag. Nu skall det slipas på detta. Vi kommer att göra ett delvis nytt upplägg till OS, med fler stängda träningar förutom de öppna. Massor av ideér har redan dryftats mellan lagmedlemmarna.

Efter tävlings följde en lååååång väntan. Vi valde att hänga kvar på mässan och vänta. Hade vi åkt tillbaka till hotellet, hade man nog aldrig kommit därifrån igen. Prisutdelningen skulle börja sju. Alla med anknytning till vårt lag var på plats. Vår kategori ropades upp strax efter åtta. Piva Culinary Team, våra motståndare denna dag, ropades upp och fick bronspoäng. Därefter kom vi, och ropades ut som silverpoäng. Vi vann vår dag, och det var oerhört skönt. Trodde jag skulle känna besvikelse över silvermedaljen, då vi åkt dit för guld. men icke. Blev gråtfärdig av lycka. Vi skolkockar har nu ett OS och ett VM silver. Svårt att hävda att vi i vårt yrke inte är "riktiga" kockar längre. Vi kan dessutom servera den mat vi tävlade med, i våra skolor. Det är med stolthet jag säger detta. Vi tävlar med den typen av mat, vi ger våra gäster i skolan, och vår salladsbuffé på tävlingen, kunde lika gärna ha varit serverad på Mättpunkten en måndagsmorgon. Det är det som är det unika med TSSR, och det är det konceptet vi ALDRIG tänker ändra. Vi SKALL vinna med mat vi kan stå för, och som vi kan servera till 200, 300, 500 eller 1000 gäster.


Jag ville ha en ensam bild på vår Johan. mannen med tidernas största hjärta, och med en enorm ödmjukhet. Att vara reserv är ingen dans på rosor. Du måste kunna alla rätter. I tävling skall du diska, hålla rent åt fyra galna kockar. Du skall ha koll på serveringen och att sallader kommer ut, men du får inte involvera dig någonting i matlagningen. För att klara detta krävs en stor människa. Johan Ederström är en sådan människa, och dessutom en fantastisk kamrat.

Cecilia Ceder från Lantmännen, här omgiven av laget, är en annan huvudfigur i TSSR. Varit med från början, och är en fantastisk kvinna. Cecilias, och lantmännens, engagemang i TSSR är av guldkvalitet. Det gäller alla våra sponsorer. Vi har en liten, men naggande god, sponsorskara bakom oss. Så vill vi ha det. Vi tackar alla. Lantmännen, Martin & Servera, Ergofokus, Arla & Ocay. Utan Er hade vi INTE kunnat genomföra detta. Jättetack även till Sodexo transport, med giganten Michael Hollsten i spetsen. Han och hans andra chaufför Christer Ljunggren, skötte transporten med fullständig perfektion. Lita på att dom får uppdraget till Erfurt också. Ett extra tack till vår Martin & Serverasäljare Weronica Eklund också. Hon har varit en klippa i uppdraget, att förse oss med råvaror.

                                                 Even och hans älskade Anna- Malin

              Min dotter Gabrielle i samspråk med ytterligare en representant för Lantmännen

                           Hela sponsorgänget samlat för middag på Restaurang la Lorraine

                                                                  Helena & Cecilia:))


Barbro skiner alltid som sola i Karlstad, och i hennes sällskap lider man aldrig  

              Tommy Hellsten, min magnifike rektor, var i sitt esse. Alla skolor i Sverige borde ha en Tommy som rektor. Här ihop med ytterligare en Lantman;)

          Björn Bok från Ergofokus, hade Johan till Bordet, och sämre kan man ju ha. Dessa log ikapp.

Avslutningsvis vill jag bara säga. Trots att jag nu umgåtts väldigt intensivt med mina lagkamrater, så känner jag mig inte det minsta trött på dom. Vi är som en familj. Vårt lag är en perfekt kombination av olika personligheter med en sak gemensamt. Ett väldigt stort hjärta. Avslutar detta mastodontinlägg med fyra bilder som verkligen visar den känsla vi har i TSSR






Fotnot : Notera den lilla tjejen nere till vänster. Lyndons lilla dotter Hedda, som också ville vara med och kramas:)))