Vid halv tre tiden idag, så ringde telefonen på kontoret. När jag svarade så bubblade det glädje ut genom luren. Det var Anette Wengelin, kökschef på Restaurang Kungsklockan, Klockarskolan i Säter, som ringde. Hon meddelade, ömsom skrattande och ömsom gråtande, att man gått till final i Arla Foods Guldko kategorin Bästa Matglädjeskola.
Går inte att beskriva den glädje jag kände, när jag fick höra detta. Fick knappt fram ett ord, vilket är väldigt ovanligt för mig, som vanligtvis knappt kan sluta prata när jag väl börjat. Vi förde dock ett någorlunda samtal, och vi lär väl få språkas vid igen, när chocken lagt sig.
Efter att ha gråtit en skvätt, vilket jag ofta gör, när någon blir riktigt glad, började jag fundera lite. Vilken fantastisk resa dessa härliga kvinnor gjort. Kommer ihåg när Säters Kommun första gången besökte mig på Annerstaskolan, och vi bestämde oss för att inleda ett samarbete. Drog mig till minnes alla de gånger jag stått med Anette, Eva, Tarja, Carola, Sarah & Marianne i klockarskolans kök och haft underbart roligt, medan vi undan för undan har skapat god mat. När vi tillsammans gjorde säterbiffen första gången. När vi hade grillning på skolgården. Så många roliga minnen från alla de inspirationsdagar jag hållit på denna skola.
Nu har man alltså nått så långt, att man klassas som ett av sveriges tre bästa skolkök. Smått otroligt, och det visar också att Säters väg har varit den rätta. Man har satsat på kontinuitet. Man har satsat på personalen och man har gjort det på rätt sätt.
Jag tror ju stenhårt på idén att vi inspiratörer måste ut på golven, i skolköken, och visa vägen. Det är i skolköksmiljö vi skall visa att det vi pratar om, är möjligt. Föreläsningar och stora kurser i all ära, men det är när man grottar ner sig i verkligheten, skolkökens verklighet, som man kan åstadkomma den verkliga förändringen. Genom att vara på plats i köket kan vi bryta rädslorna för att laga mat, och visa enkla vägar till att börja laga mat. Bort med feta receptpärmar, som oftast hamnar i bokhyllan. Fram för enkelhet, handfast vägledning och framförallt glädje.
Man måste ju alltid tro på det man gör, och jag känner att det jag förespråkar, när jag är ute på golvet, fungerar. Jag har samarbetat stort med två kommuner, under längre tidsperioder. Jag tycker att det slagit, minst sagt, väl ut
I Värnamo var jag i 1,5 år och besökte 10 skolor och förskolor. Detta tillsammans med Lyndon Mcleod. Inte länge efter detta så, vann Lyndon skolmatsgastro tillsammans med Wenche och Veronika.
I Säter, som jag nu samarbetat med i tre år, tar sig klockarskolan sig till final i Guldkon. Här bör man också hylla Säters kostchef Tuula Swedberg, som idogt hållit fast vid sin kurs mot bättre skolmat, och fortsatt att kontinuerligt satsa på personalens kompetensutveckling.
Givetvis är det med stolthet som jag konstaterar detta, och att jag har en liten del i dessa framgångar, även om största delen av äran självklart tillhör dessa fantastiska skolkockar.
Nu kommer det att bli olidligt spännade fram tills finalen på Grand Hotel i April. Kommer att hålla alla tänkbara tummar för att Säter står som segrare, när krutröken har lagt sig. Hur det än går, så kommer iallafall Säter att stå som den kommun i Dalarna, som var först med att få en finalplats i denna prominenta tävling. Dessutom bör dom genom detta vara ett föredöme och en modell för andra kommuner, hur man skall gå till väga för att få en förändring till stånd.
Här en underbar bild på Eva och Anette i högform, under mitt förra besök i Säter:)
Pratade även med Maria Sjödin i Ljungby idag, och nu är det spikat att jag själv och Even Bakke kommer att hålla ytterligare en kurs i projektet Kostkompetens i fem kommuner. Har ju varit där vid fyra tidigare tillfällen, och detta blir nu mitt femte besök. Totalt har då 125 skolkockar från Gnosjö, Sävsjö, Karlshamn, Gislaved och Ljungby genomgått denna kurs. Känner mig RIKTIGT nöjd över detta:)
Vi pratade även om att i någon form fortsätta samarbetet till hösten. Ljungby är en stigande stjärna på skolmatshimlen, helt klart.
Nu måste jag avsluta för ikväll. Lång dag imorgon, med panering av 150 kg torskrygg. Livet består ju av en vanlig skolkocksvardag också:)
Vid pennan
Michael Bäckman
Går inte att beskriva den glädje jag kände, när jag fick höra detta. Fick knappt fram ett ord, vilket är väldigt ovanligt för mig, som vanligtvis knappt kan sluta prata när jag väl börjat. Vi förde dock ett någorlunda samtal, och vi lär väl få språkas vid igen, när chocken lagt sig.
Efter att ha gråtit en skvätt, vilket jag ofta gör, när någon blir riktigt glad, började jag fundera lite. Vilken fantastisk resa dessa härliga kvinnor gjort. Kommer ihåg när Säters Kommun första gången besökte mig på Annerstaskolan, och vi bestämde oss för att inleda ett samarbete. Drog mig till minnes alla de gånger jag stått med Anette, Eva, Tarja, Carola, Sarah & Marianne i klockarskolans kök och haft underbart roligt, medan vi undan för undan har skapat god mat. När vi tillsammans gjorde säterbiffen första gången. När vi hade grillning på skolgården. Så många roliga minnen från alla de inspirationsdagar jag hållit på denna skola.
Nu har man alltså nått så långt, att man klassas som ett av sveriges tre bästa skolkök. Smått otroligt, och det visar också att Säters väg har varit den rätta. Man har satsat på kontinuitet. Man har satsat på personalen och man har gjort det på rätt sätt.
Jag tror ju stenhårt på idén att vi inspiratörer måste ut på golven, i skolköken, och visa vägen. Det är i skolköksmiljö vi skall visa att det vi pratar om, är möjligt. Föreläsningar och stora kurser i all ära, men det är när man grottar ner sig i verkligheten, skolkökens verklighet, som man kan åstadkomma den verkliga förändringen. Genom att vara på plats i köket kan vi bryta rädslorna för att laga mat, och visa enkla vägar till att börja laga mat. Bort med feta receptpärmar, som oftast hamnar i bokhyllan. Fram för enkelhet, handfast vägledning och framförallt glädje.
Man måste ju alltid tro på det man gör, och jag känner att det jag förespråkar, när jag är ute på golvet, fungerar. Jag har samarbetat stort med två kommuner, under längre tidsperioder. Jag tycker att det slagit, minst sagt, väl ut
I Värnamo var jag i 1,5 år och besökte 10 skolor och förskolor. Detta tillsammans med Lyndon Mcleod. Inte länge efter detta så, vann Lyndon skolmatsgastro tillsammans med Wenche och Veronika.
I Säter, som jag nu samarbetat med i tre år, tar sig klockarskolan sig till final i Guldkon. Här bör man också hylla Säters kostchef Tuula Swedberg, som idogt hållit fast vid sin kurs mot bättre skolmat, och fortsatt att kontinuerligt satsa på personalens kompetensutveckling.
Givetvis är det med stolthet som jag konstaterar detta, och att jag har en liten del i dessa framgångar, även om största delen av äran självklart tillhör dessa fantastiska skolkockar.
Nu kommer det att bli olidligt spännade fram tills finalen på Grand Hotel i April. Kommer att hålla alla tänkbara tummar för att Säter står som segrare, när krutröken har lagt sig. Hur det än går, så kommer iallafall Säter att stå som den kommun i Dalarna, som var först med att få en finalplats i denna prominenta tävling. Dessutom bör dom genom detta vara ett föredöme och en modell för andra kommuner, hur man skall gå till väga för att få en förändring till stånd.
Här en underbar bild på Eva och Anette i högform, under mitt förra besök i Säter:)
Pratade även med Maria Sjödin i Ljungby idag, och nu är det spikat att jag själv och Even Bakke kommer att hålla ytterligare en kurs i projektet Kostkompetens i fem kommuner. Har ju varit där vid fyra tidigare tillfällen, och detta blir nu mitt femte besök. Totalt har då 125 skolkockar från Gnosjö, Sävsjö, Karlshamn, Gislaved och Ljungby genomgått denna kurs. Känner mig RIKTIGT nöjd över detta:)
Vi pratade även om att i någon form fortsätta samarbetet till hösten. Ljungby är en stigande stjärna på skolmatshimlen, helt klart.
Nu måste jag avsluta för ikväll. Lång dag imorgon, med panering av 150 kg torskrygg. Livet består ju av en vanlig skolkocksvardag också:)
Vid pennan
Michael Bäckman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar